AKTIVISTERNA

2014 tillsatte regeringen en nationell samordnare för att motverka våldsbejakande extremism.
I deras utbildningsmaterial Samtalskompassen pekas fyra autonoma grupper ut som våldsbejakande vänsterextremister.
I dag är tre av dessa aktiva i Skåne: Allt åt alla, Antifascistisk aktion och Syndikalistiska ungdomsförbundet.
Vi har pratat med nuvarande och före detta aktivister.

Här finns de tre grupperna representerade i Skåne. Punkterna motsvarar inte förbundslokalernas placering.

—————

I en röd tegelbyggnad på Industrigatan i Malmö huserar den autonoma rörelsen Allt åt alla.

Dörren på fjärde våningen står på glänt. Röster ekar ut i trapphuset.

I ett rum sitter människor runt små bord och pratar. Språken är många – det är fikaallmänning.

utpekade_kap2_AAAlokal

– Vi har haft det här en gång i veckan sedan början av året, säger en tjej.

Hon syftar på Allt åt allas fikaallmänning – solidaritet med EU-medborgare, som det står på deras Facebooksida.

Hit är vem som helst välkommen. Mat och kaffe är gratis, datasalen står till förfogande.

Martin Hansson är en av medlemmarna i Allt åt alla Malmö.
– Ta kaffe om ni vill, säger han. Mjölk kommer snart.

Martin Hansson förklarar hur han ser på att Allt åt alla är en av de autonoma grupper som pekats ut som våldsbejakande vänsterextremister av den Nationella samordnaren.
– Det tråkiga för vår del är väl om det skulle riskera att vi får svårare att genomföra det vi vill. Vi arbetar platt, direkt in i konflikter i samhället. Vi har ingen nytta av att ha ett klistermärke på oss som säger att vi är superradikala.

Fikaallmänningen är ett av flera engagemang från gruppen. Aktioner skapas där det behövs.

När natthärbärget för EU-migranter stängdes i mars, trots nattliga minusgrader, genomförde Allt åt alla Malmö en badaktion där aktivister i badkläder bjöd med Resursnämndens ordförande Carina Nilsson att ta ett dopp. Det var ju ändå meteorologisk vår.

Varför Allt åt alla är en av de autonoma grupper som klassas som våldsbejakande extremister tycker sig Martin inte få något svar på. Han menar att polisen och de som står bakom Nationella samordnaren har en ganska stelbent syn på politiska rörelser.
– Jag upplever att polisen framför allt ofta tror att saker är mycket mer koordinerade än vad de är. Afa, Revolutionära fronten, Allt åt alla och Suf ses i myndigheternas ögon som mycket mer ihopsatta än vad de är. Egentligen är det ganska flytande relationer som under perioder är nära och under andra perioder är långt ifrån varandra.

Menar du att rapporten utgår från fel sorts referenser?
– Ja, kanske. Men det handlar väl också om vad som är frågan. Är frågan – tar vi kategoriskt avstånd från våld? Nej det gör vi verkligen inte! Gör det en våldsbejakande? Det är här definitionen blir problemet liksom. Om det gör det, fine, då är vi våldsbejakande. Nämn en politisk rörelse som kategoriskt tar avstånd från våld? Alltså, det existerar inte!

utpekade_kap2_bildAAAaktivistMaria

Maria har varit aktiv i Allt åt alla Malmö sedan i höstas. Att förbundet är klassat som våldsbejakande extremister, berör henne inte särskilt.
– Är det någon som egentligen vet vad vi gör? Kom på några möten och var med och se vår verksamhet. Det är verkligen en klyfta mellan utredningen och verkligheten.

Under de månader hon varit aktiv har hon inte upplevt en acceptans av våld inom den autonoma vänstern. Men det beror också på hur våld definieras.

FAKTA – Allt åt alla (AÅA)

Det vänsterautonoma förbundet Allt åt alla bildades 2009 i Malmö. I dag finns lokalavdelningar på ett tiotal platser i landet. Förbundet kämpar för ett klasslöst samhälle och har bland annat uppmärksammats för sina överklassafaris till välbeställda bostadsområden som Solsidan i Nacka, Stockholm.

På sin hemsida skriver Allt åt alla:
”Vårt mål är ett samhälle organiserat efter principen: av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.”

 —————

Hanna är före detta aktivist inom Afa, ett nätverk hon fortfarande stödjer. Ett nätverk som Nationella samordnaren klassar som våldsbejakande extremister.
– Jag tycker inte att det är extremism att vilja stå upp mot fascistiska strukturer. Jag tycker inte att det är extremism att försvara människors rätt att få finnas till.

Utpekade_kap2_Hanna

Finns det något slags våldsförhärligande inom den autonoma vänstern?
– Det är klart att det finns en del som utövar våld. Det finns ju överallt. Sen kan inte jag stå för vad alla gör inom den rörelsen men jag tycker att det handlar om självförsvar, inte våld i sig. Men jag tycker ändå att det är mer okej från vänsterhåll för det handlar om att försvara så jävla många fler. Den stora vänsterrörelsen står inte för en våldsideologi men den fascistiska rörelsen är våldsbejakande på många olika plan. Och då får man också räkna med att det kommer våld tillbaka, säger Hanna.

Hur ser du på att våld föder våld?
– Jo, men vad ska man göra? Ska man sätta sig ner och sjunga Kumbaya? Alltså tyvärr, det funkar inte så. Och det är ju tråkigt att ordets makt inte är starkare men om jag blir attackerad av någon från Svenska motståndsrörelsen, då har jag inget val. För de vill inte prata med mig, de vill sparka in mitt pannben och då får jag ju försöka försvara mig så gott jag kan. Och jag tycker rent personligen att man inte ska ta till våld om det inte behövs. Men det får aldrig vara fel att försvara sig själv eller någon annan.

Hanna önskar sig en demokrati där normerna är friare och där fler får plats. Hon menar att det dock inte behöver innebära att sova med fienden.
– Inkluderande betyder ju inte att man behöver inkludera nazister. Det handlar om att man ska vara öppen för att människor ska kunna känna sig delaktiga och hemma, oavsett var man kommer ifrån, hur man identifierar sig och vem man är. Jag kan ju förstå att min dröm är en form av utopi men jag tycker inte att man inte ska jobba för den ändå. Då kan man ju få lite av den utopin.

FAKTA – Antifacistisk aktion (Afa)

Hösten 1993 gick ett antal antifascistiska grupper samman och bildade det rikstäckande nätverket Antifascistisk aktion. Målet var att tillsammans bekämpa fascismen, både ideologiskt och fysiskt.

På sin hemsida skriver Afa att kampen sker genom:
”[…] allt från opinionsbildande arbete, föredrag, diskussioner, skolarbete, affischering, kulturella evenemang, egna demonstrationer och blockader, till att fysiskt konfrontera fascisterna på gatorna.”

—————

Det höga stenhuset i centrala Malmö ser inte mycket ut för världen.

Innanför den låsta ytterdörren är det tydligt vilka som huserar här.

Skålar med svartröda knappar, affischer med slagord och medlemstidningar visar tydligt att detta är Suf:s och SAC-Syndikalisternas lokal.

17-åriga Jacob visar oss runt iklädd svart vindjacka, sneakers och mörka jeans.
– Jag vet. Stereotypt, kommenterar han sin klädstil.

I ett av rummen, kallat ”verkstaden”, trängs ihoprullade flaggor med skrivare och nytryckta flygblad.

Jacob har varit Suf-medlem i två år. Efter att ha läst några nummer av medlemstidningen Direkt aktion blev han som 15-åring fast. Dessutom var det lite häftigare än att gå med i Ung vänster, berättar han.

I dag är han en av de mer engagerade medlemmarna i Suf Malmö.

Lokalklubben har runt 20 medlemmar för tillfället, dubbelt så många som i Lund.

Utpekade_kap2_Jacob

Jacob har inga problem med att kalla sig själv vänsterextremist men betonar att det är hans personliga åsikt, inte förbundets.

Över det avlånga mötesbordet pratar han om orimligheten i att lägga miljoner på ett nytt konserthus i staden när det bor EU-migranter på gatan. Han svär över det politiska läget i landet. Och pratar om gemenskap och vikten av att stå upp för varandra.

Vi frågar om hans syn på våld.

Eftermiddagsrusningen är i full gång på centralstationen i Helsingborg. I vänthallens vimmel står två killar. Den ena har svarta adidasbyxor och munkjacka. Den andra har mörka stuprörsjeans och svart luvtröja med en dödskalle i röda nyanser på ryggen.

Vi sträcker fram handen för att presentera oss men får inga namn tillbaka. Tillsammans går vi upp till garaget och sätter oss i den blå Volkswagen de kommit i för att skjutsa oss.

Killen som kör är tjugo år gammal. Han har precis tagit körkort och har ett intresse för street racing. Det märks redan i första rondellen.

Han är grundaren till Suf Helsingborg som startade i höstas.
– Jag startade Suf för att jag tänkte att det fanns ungdomar som ville gå med och jobba med klasskamp, mot antifascism och för kvinnokamp.

Nu har klubben vuxit till tio aktiva medlemmar.

Bilen styrs mot ett industriområde och stannar vid Kulturkontoret Snickeboa, en lokal som rymmer flera kulturcirklar.

Utpekade_kap2_bildspelSUF7

Metalldörren till möteslokalen öppnas.

I en soffgrupp sitter fem ungdomar som tillhör Suf. De avslutar sitt möte när vi kommer.

Suf Helsingborg träffas en gång i veckan för att ha möte, dricka kaffe och planera framtida eventuella aktioner. Än så länge har det inte blivit mer än två demonstrationer.

Högst på agendan står att starta upp en öppen studiecirkel om feminism och fortsätta stötta Hemlösas hus som hotas av nedläggning.

Marcus gick med i Suf för att några av hans vänner redan var engagerade. Han är 17 år och talar som privatperson och inte för förbundet. Förutom Suf är Marcus med i andra grupperingar. Vilka vill han inte berätta.

För sina åsikter är han beredd att gå långt. Mycket långt.

FAKTA – Syndikalistiska ungdomsförbundet (Suf)
Grundades 1930, upplöstes 1955 och återuppstod 1993 i Uppsala. Förbundet har nu runt 30 lokalklubbar i Sverige.
Suf är inte SAC-Syndikalisternas ungdomsförbund, utan en helt fristående organisation.
Suf är en utomparlamentarisk organisation som kämpar för ett klasslöst samhälle.

På sin hemsida skriver Suf:
“Vi är revolutionärer och därför kan inte lagar begränsa våra arbetsmetoder. Vårat mål är den sociala revolutionen, upplösningen av klassamhället och staten och där med upplösandet av dess sociala hierarkier.”

—————

Möllevångstorget i Malmö badar i vårsol.

Den tidigare aktivisten Johannes Dontsios verkar sträcka sig efter sin mobil men när han snabbt visar innehållet i jeansfickan är det i stället en polislegitimation.
– Så att ni vet att jag är på riktigt, säger han.

Tidigare under dagen har han haft möte med Vänsterpartiet och i kväll ska han närvara i tjänst vid en demonstration i Malmö mot antisemitism.

Det kommer bli en lugn tillställning, tror han. Kod grön, som det heter inom polisen.

Som dialogpolis är Johannes en brygga mellan polisen och demonstranter, före under och efter tågen. En svår uppgift när flera av demonstranterna han pratar med inte vill veta av varken honom eller hans kollegor.

Suf Helsingborg, som träffat dialogpoliser under demonstationer, tycker inte att denna typ av insats fungerar. Tvärtom anser de att det bara är ett spel för gallerierna.

Fotnot: Maria, Hanna, Jacob och Marcus är fingerade namn. 

—————

Kapitel 3 – Samordnaren

”Att hugga en nazist i ryggen är inte självförsvar”